Att göra böcker är ett kärleksverk. Var bok jag gjort har jag burit som vore det ett barn att föda. Jag har haft samma angelägenhet och gudomliga anslutning. Mina målningar har inte behov av förklaring och kan i frihet tolkas på lika många sätt som det finns ögon att se dem. Oavsett jag skriver eller målar ger jag en berättelse.
Tappa inte facklan! Fortsatt bär det brinnande bloss som mörkret inte har makt med. Vad kärlek är kan hat aldrig vara. Vi är aldrig närmare Gud än i våra barmhärtiga ögonblick i den vanligaste vardagen. Naturligtvis ska Jerusalemgården som med Guds mirakler blivit planterad på helig mark – och som mitt testamente skrivits, vad än mig händer få ligga kvar i Guds händer.
Min Gud,
Må dörren till mitt hem vara tillräckligt bred, för att ta emot den som längtar efter kärlek och vila, men smal nog att hålla avund, hat och fruktan ute.
Ha tröskeln jämn och slät, för att inte vara en stötesten för de borttappade och trötta, men tillräcklig för att tvinga frestelse och ondskan tillbaka.
Herre, låt min himmelsblåa dörr vara som en gångväg in i ditt eviga rike.
Må Han som låter sitt namn bo i detta hus orsaka kärlek och broderskap, fred och vänskap ibland oss.
Levitiska prästvälsignelsen
Jerusalem är ett vittne, ett evighetens eko. Hon är den stad där hoppet om fred var fött; en avslutning på raseri och våld. Jerusalem väntar på frälsningens intåg... Hon är helighet i historien, minne och löfte. Och liksom man säger om druvklasen där den bär sitt löfte om vin: ‘Fördärva den inte för välsignelsen är dold däri.’
Jag var inte en av dom som visste var i världen livets källor fanns... och mellan att välja mina mål och nå dem, reste jag långa sträckor med inte mycket i väskan.Mitt hjärta tog vägen om Jerusalem. I dess spår och över djupa vatten följde jag efter. I olycka och glädje slog jag rot och höll det på gott och ont som ett äktenskapsband. Jerusalem blev både hem och skola jag aldrig velat lämna.
En dröm är ingen liten sak. När jag lämnade Sverige i en ljusblå modell 71 Folkvagnsbubbla... hade jag haft en sådan före och efter upplevelse – att Jerusalem, staden med den messianska drömmen med dess stora löften och utmanande verklighet kom till mig som en uppnåelig dröm.
JERUSALEMGÅRDEN
Huset med den blå dörren
Mitt hus är en trädgård, en vattendamm att spegla sitt ansikte i eller en gråtoek att sitta under. Här har jag berättat och sått mina pärlor av kärlekens och trons hemligheter. För ett hjärta måste gro av drömmar och besvara kärleken för livets vinnings skull; trons hemlighet ligger i ett rent hjärta, dess makt i kärlekens styrka. Med en önskan att spegla det dolda och det eviga i det sedda och berörbara väver jag in trådar från min fascination av den jordiska och den himmelska kärleken, återupprättandet av Guds trolovade land och folk, av staden ovan skyn, och det jordiska Jerusalem.